Kunskap
Här hittar du matnyttig information inom ämnena lön och personaladministration.
Arbetsgivare måste betala arbetsgivaravgifter på lön och skattepliktiga förmåner för alla som arbetar i Sverige. Arbetsgivaravgifterna består av flera olika avgifter som betalas till staten och de ska bland annat användas för att finansiera det grundläggande sociala försäkringsskyddet såsom sjukvård, pensioner och social omsorg. Avgifterna är en procentsats av den anställdas bruttolön och förmånsvärden som varierar i storlek beroende bland annat på den anställdes födelseår.
Full arbetsgivaravgift är 31,42 procent och det gäller för arbetstagare födda 1957 och senare.
Lägre arbetsgivaravgifter gäller för anställda som är födda 1938-1956 och ska då erläggas med 10,21 procent av lönen. Det gäller även för ungdomar som är födda 2004 till 2006 på upp till 25 000 kronor per månad.
För arbetstagare som är födda 1937 och tidigare, samt arbetstagare vars bruttolön inklusive förmåner understiger 1 000 kronor under inkomståret, behöver arbetsgivaren inte betala arbetsgivaravgifter.
Preliminärskatt är en uppskattning av den skatt som ska betalas under det kommande året. Om man är anställd och har A-skatt är det arbetsgivaren som ska räkna ut och göra skatteavdraget på lönen. Avdraget dras automatiskt vid varje löneutbetalning och beräknas enligt skattetabell eller beslut från Skatteverket.
Ett jämkningsbeslut från Skatteverket medför att den anställde får ett minskat eller höjt skatteavdrag, det görs med en fast procentsats. På sidoinkomster, där företaget inte är huvudsaklig arbetsgivare, ska skatteavdraget uppgå till 30 procent, det vill säga sidoinkomstskatt. Engångsskatt dras på lön eller skattepliktiga ersättningar som inte betalas ut regelbundet, tex bonus, årsprovisioner och semesterersättning vid slutlön. Procentsatsen är beroende av den preliminära årslönen.Företagare med F-skattesedel gör själva en uppskattning som lämnas till Skatteverket. Är man både anställd och driver eget företag ska man använda sig av FA-skatt, då drar arbetsgivaren av skatten på lönen samtidigt som man själv ska betala preliminärskatt av den uppskattade inkomsten för den egna näringsverksamheten.
Året efter deklareras inkomsterna i inkomstdeklarationen och den slutgiltiga skatten räknas ut. Har det kommit in för lite preliminärskatt får man betala restskatt och har man betalat mer än den slutgiltiga skatten så betalas skatteåterbäring ut.
Sjuklön är ersättning från arbetsgivaren som en anställd normalt har rätt till vid sjukfrånvaro. Sjuklönen betalas ut under de 14 första dagarna i en sjukdomsperiod och utgör 80 procent av sjuklöneunderlaget. Från sjuklönen görs ett karensavdrag för den första frånvarodagen, som är 20 procent av den genomsnittliga veckoersättningen för sjuklönen.
Från och med dag 15 övergår ansvaret för sjukersättning till Försäkringskassan, som betalar ut sjukpenning vilket motsvarar 80 procent av SGI. Enligt vissa kollektivavtal betalar arbetsgivaren 10 procent eller mera i sjuklön från dag 15 för att kompensera inkomstbortfallet.
Vid föräldraledighet får den anställde vanligtvis föräldrapenning från Försäkringskassan och arbetsgivaren gör då avdrag på lönen som grundar sig på omfattningen av ledigheten.
Föräldrarna har rätt till sammanlagt 480 dagar föräldrapenning per barn. I 390 dagar ger föräldrapenningen ersättning för inkomster upp till ett lönetak som motsvarar knappt 80 procent av inkomsten och ger maximalt cirka 30 800kr per månad. För resterande 90 dagar erhålls 180kr per dag. De första 120 dagarna med föräldrapenning är semesterlönegrundande.
Enligt vissa kollektivavtal betalas föräldralön till föräldralediga ut. För att ha rätt till föräldralön krävs att man varit anställd minst ett år och att anställningen kommer pågå minst 3 månader efter ledigheten. Den totala föräldralönen är ca 10 procent av ordinarie lön. Halva föräldralönen utbetalas vid ledighetens början och den andra halvan utbetalas när den anställde kommit tillbaka från föräldraledigheten och arbetat i 3 månader.
Semester regleras med semesterlagen och genom kollektivavtal eller individuella anställningsavtal. Semesterlagen är dispositiv men innehåller minimivillkor för de anställda som inte får avtalas bort. Enligt semesterlagen har alla anställda rätt till 25 dagars semester per år. Arbetstagaren har även rätt till semesterlön och semesterersättning. Om anställningen dock påbörjats efter 31 augusti har den anställde endast rätt till 5 dagars semester under det innevarande semesteråret. Arbetsgivaren kan även välja att tillhandahålla förskottssemester, då får arbetstagaren betald semester redan under första anställningsåret.
Endast intjänad semester ger rätt till semesterlön, annan semester är obetald. Semestern tjänas normalt sätt in under Intjänandeåret och året därpå, under semesteråret, kan arbetstagaren ta ut betalda dagar. Intjänandeår och semesterår kan även vara sammanfallande. Det innebär att man kan ta ut betald semester parallellt med att man tjänar in den.
Av betalda semesterdagar som överstiger 20 får man spara fem eller flera dagar beroende på semesterrätten. Dessa får sparas i högst fem år. Årets semesterdagar ska alltid tas ut först. Sparade dagar tas ut i den ordning de intjänats.
Semesterersättning är en ersättning från arbetsgivaren som vanligtvis betalas ut varje månad vid tillfälliga och tidsbegränsade anställningar. Semesterersättning betalas även ut i samband med att en att anställning avslutats.
Semesterlön är månadslönen plus ett semestertillägg som den anställda får i samband med semesterledighet. Om en anställd har fast månadslön beräknas semestertillägget enligt sammalöneregeln. Då skall full lön erhållas samt ett tillägg som enligt lag är 0,43 procent av månadslönen för varje semesterdag. Många kollektivavtal har dock en högre procentsats än vad som är lagstadgat och därmed blir semestertillägget högre. För anställda som arbetar varierande tider eller timanställda brukar man i stället använda sig av procentregeln. Enligt procentregeln är semesterlönen 12 procent av den anställdes sammanlagda lön under injänandeåret när antalet semesterdagar är 25.